alicebrallizz

Skolan tar upp all min lediga tid. Nationella proven stressar. Resultaten blir inte som jag velat. Skolan förhindrar, skolan tar för mycket tid. Jag dåsar mig igenom lektionerna, försöker uppehålla koncentrationen. Men det går knappt. Jag kommer på mig själv när jag sitter och drömmer mig bort till andra sidan jordklotet. Californien, Costa Rica, Sidney, Kenya... Jag drömmer om ett utbytesår och ser min själv stiga in i en alldeles främmande skola på nya äventyr. Jag kan se de nya människorna, skillnaderna från hemma, allting är helt annorlunda.

Mitt i mina dagdrömmar vaknar jag till och inser att jag missat halva genomgången av en engelska lärare som pratar sämre engelska än jag själv. Jag sitter fast klistrad i min skolbänk, tvingad att sitta kvar. Jag får knappt be om att gå på toaletten. Jag är fast.. och det återstår 45 långa minuter av den patetiskt onödiga engelska lektionen. Jag vet att det inte är långt kvar och att jag kan stå ut. Jag vet att jag inte alltid kommer stanna här. Jag vet att det kommer nya äventyr och ljusare tider. För i mörkret finns alltid ett ljus.