till vår fina vän.

Ditt tomma skåp i våran skolkorridor blev till ett hål i vår skola.
Ett sår som med tiden kommer att läka, men ett ärr som alltid kommer finnas kvar.
Vi tänker på dig Douglas. Hela tiden. Din minnesstund idag var så fin.
Alla var där. Jag hoppas att du såg oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0